Jag fattar inte varför allt hela tiden ska gå emot mig, det spelar tydligen ingen roll hur mycket man tänker och försöker så går allt bara åt pipan ändå.
Och jag har ingen som jag kan prata med om det heller, man känner sig ganska låst igen.
Det här var det sista jag ville, och nu har ljuset i tunneln slocknat igen.
Så en hopplös söndag vart det. Och då kan man ju redan börja fundera på hur nästa vecka kommer att bli. Och om det nånsin kommer kännas bra igen eller om det ska fortsätta kännas så här. Allt man vill är att ha det bra och må bra, och att allt ska klaffa, men tydligen så väljer mN vara fel vägar hela tiden för att det ska funka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar